roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

måndag 1 maj 2017

Vårvindar friska


leka och viska och majsol ler. Som det varit omväxlande väder med snöslask och blåst skiner nu solen lagom till 1 maj och nu är våren här.
"Längtan till landet" är en sång som hör till och nog känns det härligt med den och traditioner som mjöd och struvor och lite kyligt om ryggen i solvärmen.

Jag är lite skogstokig av mig och längtar ut i skogen varje vår. Är så glad att mitt knä håller igen, fick ny knäled i januari och så skönt att ha sluppit värken när jag går! Så nu ska det bli en skogstur snart att inspektera hur gallringen för några år sen ser ut. En del av skogen var för länge sedan åker som planterades med gran, tätt tätt med gran.  Där under växte bara fin grön mossa. Granarna trängdes och strävade uppåt mot ljuset, det var ju bra men så blev det för trångt att de började tappa lusten att trängas. Ekonomitänkandet tog över fast det var ett fint gömställe för älg..

Hoppas där börjat växa blåbär nu när ljuset nått ner. En annan del av skogen växer som den vill. Gamla träd med rotvältor hit och dit och väldigt oekonomiskt. För en som ser det så. Jag ser fåglar, svamp, kryp på stammarna och det som inte syns är ännu bättre för skogen finns ju till för sig själv.


Skogen före gallringen

Det gamla diket som fanns från när det var åker



och idag där det växer hejvilt. . 




lördag 22 april 2017

Stubben i skogen


Det finns en stubbe vid stigen till mormors f.d. stuga på skären som jag tycker är nästan levande. Inte konstigt att man trodde på troll och knytt och vem vet hur gammal trollet är som föreställer den här stubben.


 
taget 2002                       

och




2016



























































































tisdag 4 april 2017

Blogglust igen!

Åren går i långdans, tiden går i ringdans.. ! Allt snabbare tycks tiden gå, ta vara på ögonblicken! Fast hur gör man det, de går ju alltför snabbt.
Ja vad har hänt sen sist? Jo en sak åtminstone, jag har fått en ny knäled. Det känns underbart att jag äntligen kom så långt att det blev av. Har gått med onda knäet så länge jag kan minnas. Nu gör inte det ont längre, bara musklerna blir helt tränade till normal nivå sas.

Det våras och det doftar våt jord. Solen värmer i sydbacken och tulpanerna borrar upp sina rödgröna  bladspjut. Vad man blir glad av lite liv! Svalörten visar sina runda blad i barrmassan under tujan och kan ni tänka koltrasten drillade så försiktigt ovanför. Den finaste fågeln. Slängde några äpplen i vintras dit under trädet som jag sett att blivit ätna av.

Har sått till förgroning både det ena och det andra.. Drömmer om ett växthus som jag hade på gamla stället, få se om det blir verklighet.

                                               Här sitter Eskill i köksfönstret och kollar .


På fredag kommer lilldottern med familj från Tromsö. Har röjt undan i ateljen där det  finns en liten lägenhet med kök, bastu och vad man kan behöva som tillfälligt boende.

söndag 18 december 2016

Nu står jul vid snöig port









Vinterbilder från ifjol utom den nedersta . Så där lagom mycket snö har vi just nu så mycket att man inte behöver skotta men julen ser ut att bli vit ändå.
Vad har hänt sen sist? Jo det har kommit upp ett staket kring tomten och ett litet nätt vedlider nära trappan så farmor/mormor har nära till vedhämtningen.

Dagarna går och folk jäktar inför julhelgen. Jag är glad över att inte behöva känna den där stressen mera över att något ska fattas. För på vem är det mesta ansvaret att allt ska klaffa ligger? 

Nu kan jag njuta, nu har barnen sitt och egentligen är julandan just den att ha det lugnt och fridfullt med det som är viktigast. Att alla har det bra.




lördag 25 juni 2016

I min lilla, lilla värld av ogräs







lyser solen ner mellan det gröna taket av äppelblad. Till vänster står en gammal tuja med sju stammar och  vet många hemligheter. Under den sitter jag och är glad eller ledsen och var och en av de sju stammarna bär tyst allt upp, upp mot molnen.

 Midsommartid är hänryckningens blomstertid och nytt liv produceras allt vad tygen håller i minsta levande och död del av biosfären. Livet går alltid vidare.

Alla dagar äro icke solskensdagar fick jag höra när jag var liten. När jag var flicka och grät över något strök min pappa mig över ansiktet uppifrån neråt och nerifrån upp igen och sa till tröst: " Solen går ner och solen går upp." Då kändes det lite gladare.

Idag känns det sorgligt i trädgården och ingen stryker med handen, bara tiden. 


fredag 8 april 2016

aprilväder



 hann det knappast vara förrän snön var helt borta. Idag for isen i älven som flyter genom stan. En kall men skön blåst men jag har mest suttit inne och målat mest för att ha målat åtminstone något innan trädgården lockar och det är bara så skönt att vara ute. 








Har prövat mönstermålning.  Köpte en "tom" tapet jag länge tänkt måla och sätta upp som fondvägg i trappuppgången.




 

tisdag 8 mars 2016

Grått och .. lite färg




Kära nån så tiden går fort. Det betyder att man har roligt.  Och det betyder att jag också hinner vara lat och njuta av det, meditativt och hälsosamt. Pensionärstillvaron är helt underbar.

 Här ser ni en mischmaschmålning jag helt kastat mig in i för att se färgerna leva sitt eget liv.  Det har börjat kännas svårt att styra dem dit jag vill. Det är på något vis organiskt med vattnet och färgerna som växer och flyter utan kontroll.  Fascineras och frustreras av det bångstyriga med akvarell och börjar ana varför det målas mera med olja som lyder penseldragen. Är nära att ge upp många gånger men vill ändå inte ge mig. 


Ute är gråväder och slask och det bli tröttsamt med vintern tills jag hör fåglarna kvittra lite prövande och genast kändes lusten till vårförberedelser spritta till. Planterade rizomerna till lyckoklöver i rena glädjen.

Här nedan en grådaskig bild från skäristugan . Bryggan och brokistan återgår till kretsloppet och tackar för sig efter ca 30 års tjänst. En ny brokista är på gång och timras upp av en anlitad timmerman så inte mormorfarmor drattar i sjön när hon tar i land i sommar. Nya vårar kommer!  










söndag 3 januari 2016

Vintern


är på kommande på allvar säger väderleken så nu blir det att palta på sig yllekläder. Så här såg det ut i fjol. Rikligt med rönnbär fanns det, i år har rönnen vilat och är tomt på bär. Har hängt upp fröbollar och ska fylla på mera, det är så roligt att höra fågelkvitter fastän de kvittrar så försiktigt ännu.
 Blåsten skramlar på taket, antagligen är det is på plåten som krackelerar  av vinden.
Har gjort en kalender av gummanakvarellerna, spännande att se hur den blir !
God natt och tack för idag! 

fredag 1 januari 2016

Nytt år igen.

Gott önskar jag det ska bli för alla. Är ingen större firare av nyårskväll, den är för bullrig och allt skjutande av tungmetallsprängda raketer för nöjes skull tycker jag är  överdrivet och onödigt. Sprida gifter för nöjes skull och skrämma vettet ur djuren börjar hoppas jag snart vara out of date.  Undrar vad de som flytt från beskjutningar och krig känner inför smällarna.

Här uppe på min backe var det sporadiska smällar, de tog slut ganska snart efter tolvslaget och  kissen vågade sig ut på morronkvisten. Det var alldeles stilla i stan när jag gjorde en cykeltur, knappt en själ och inga bilar, staden hade nyårssovmorron.
Barnbarnet kom och hälsade på och vi spelade lite kort och pratade om vilka tekniklego han tycker är mest intressanta.



Frökatalogen kom redan före jul i år och snart har ljuset återvänt så mycket att man får börja prassla med fröpåsarna!

onsdag 30 december 2015

Nordlandsjul






 En oförglömlig julklapp , att få se valar och späckhuggare med egna ögon. Firade julen hos dottern i Tromsö, med en utsikt över stan som en julgirland  nedanför deras hus och bron över till Tromsöya där Hurtigruten trafikerar med höga tut.
  Här syns en knölval blåsa alldeles framför båten. Att höra dem blåsa gjorde mig lycklig! Lyssna till videosnutten nertill, det ett ljud från de stora, stora djupen, blev nästan tårögd! De fångade sill och brydde sig inte om oss och båten, tyckte det var trevligt med ett båtbotten som gav ett stilla brum för att visa sin position och inte rivstartade och skrämde. Vi följde sakta mitt i flocken som simmade på båda sidor och under båten. Det var bara att vänta på ett bra scoop, trots att det blev lite kallt om fingrarna att hålla kameran. Valarna har börjat visa sig alltmer igen därför att sillstimmen har ökat och så är en ny turistfälla född. För att komma undan de stora valgapen höll sig sillen nära land. En nackdel kan det bli om de blir störda av båtarna när de är vid ytan eftersom de måste upp och vila och  andas.  Blir de för mycket störda simmar de iväg till en lugnare plats.







måndag 30 november 2015

mörkertid, ad vent, väntan


Ute faller blöt snö, vädret har svårt att bestämma sig om det ska bli vinter alls. Då är det skönast att sitta inomhus och söka sig till de ljus och värmekällor som finns och begrunda lite närmare på ingenting särskilt.

Sjunka in i sig själv och varandet i nuet utan då och sen. Lyssna till sin kropp, här är den nu och omkring den är nu och vad den ser och hör och känner nu utan andra tankar medan tiden går och allt går för sig för nu är bra sen. Fast det vet vi inte vi som lever i nuet som katten vid ljuset.